HPTU09

Ibland ska man ha tur, vilket vi verkligen hade på hemresan. Extra säten och allt flöt verkligen bara på! När vi sitter i bilen från Sundsvall mot Sollefteå började snön dala ner som ett "välkommen hem". Kylan slog oss dock i ansiktet, men den har sin charm! Advendtsstämmningen och ljusen som lyser i varje stuga gjorde oss lyriska, man lär sig uppskatta när man "sätts på prövning".

When one journey ends another begins. Med denna fantastiska resa i bagaget, siktar vi nu mot nya äventyr!

Tusen tack för att det var just vi tjejer som gjorde detta tillsammans och tack även till alla som alltid finns kvar när man kommer hem igen. Det stärker en!

Många kramar /Michaela

• På 5 veckor går det en och en halv tandkrämstub på en och en halv person
• I varje rum har det bott en mer stökig människa (Michaela&Martina)
• På två tjejer och fem veckor kan man klara sig på två små schampoo och balsam flaskor
• Det går att leva på nudlar (men det är inte kul!)
• Dom på överslafen säger godnatt
• Varje jobbmorgon går Linda först upp till frukost, tätt efter Michaela som kollar att andra rummet är vakna, Martina är halvklart och Jenny ligger fortfarande i sängen. JÄMT!
• Jenny är rädd för katter om dom inte är brun
• Michaela tål inte lukter
• Linda är mest diciplinerad när det gäller skolarbeten
• Heltäckningsmattor är vi hädanefter vädligt allergiska emot!
• Det finns två snabbduschare (Martina&Linda) och två väldigt långsamma (Jenny&Michaela)
• Martina är snabbast på att fixa sig varje morgon
• Esquires Coffe har den bästa Chailatten i Auckland (trust us)
• Linda har svårt för hästar
• Jenny och Martina är spelnördar
• Michaela och Linda är sportnördar
• På vår uteplats har vi delat med oss av många hemligheter och tankar
• Vi är alla väldigt kärleksfull till solen!!!!!!!

Martina: Känslomässigt starkast, visar inte på utsidan att hon kanske är lika ledsen. Dock mycket stökigare än sin rummis Jenny..


Jenny: Pedant och sju sovare, har alla kläder perfekt vikta (man har bara lust att hoppa ner i reväskan och röra om!)


Michaela: Känslomänniskan nr 1! Gråter ut, skriver ner känslor och skrattar på alla kort. Dessutom ett tjatmonster -Nu SKA vi blogga...... Många stunder småjobbigt, men så blir saker gjort också. 


Linda: Den som kunnat hålla sig till och även skaffa rutiner på bästa sätt.

Nu sitter vi och väntar på taxin som ska ta oss till flygplatsen, därefter börjar vår långa resa. Men, den tar oss hem. Vi har alla längtat efter denna dag och nu är den här. Sista tiden gick fort, men det är klart när man har så roligt. Det har som alla nog förstått varit en fantastik resa på alla sätt och vis, vi har stärk vänskapsband och utvecklats som person. Men nu ska det bli väldigt skönt att få komma hem till sin egen säng, slippa resväskan och slänga sig i famnen på dom fina där hemma. Tack Nya Zeeland för denna gång, vi ses nog igen!

Det går nog inte med ord att säga hur tacksamma vi är för allt du gjort för oss Cattis! Att vi har fått möjligheten att åka på den här fantastiska resan är bara tack vare dig. Vi har utvecklats och lärt oss mycket under den här tiden. Det var en trygghet att ha med dig och Jocke i början av resan och vi hade jätteroligt tillsammans första veckan! Så tack Cattis du är bäst! :)