Känslor
Att som 18åring sätta sig på flyget till andra sidan världen för att vara där i fem veckor för praktik är inte bara en dans på rosor utan väldigt nervöst vissa stunder. Va alla känner en oerhörd saknad, till våra enga sängar, till familj och vänner. Att slippa leva i en resväska.
Dock är det värt det, när man tänker på den smärta som uppstår av saknaden och inser att den bara grundar sig på kärlek. Då blir den vacker, en vacker smärta.
Men vi växer så oerhört mycket, utvecklas. Det är en mognad att genomgå en resa som detta. Men det är också ett oerhört stöd att vi har varandra där vid vår sida hela tiden. Sammanhörigheten i vår lilla grupp är över både förväntan och vad man kan begära. När man tänker på hur nära inpå vi lever varandra hela tiden.
Vi kan med stolthet bära våra huvuden högt. Eftersom vi i varje stund har så himla roligt, tar hand om varandra och tar oss igenom även svårare stunder. Vi hittar på saker, upptäcker och upplever.
Inte många har fått den chans vi har fått, men vi har tagit till vara på den så gott vi kunnat. Vi är inte mer än människor med känslor. Så det är klart att det finns svåra stunder, dock är det skratten som ständigt ekar i dom tunna väggarna och den blåsiga luften.
Kommentarer
Postat av: Farmor
Åååååå!!!!!!!!! Ni har gjort och gör det så bra som har fixat denna resa./från en stolt farmor<3
Postat av: Anonym
Jättefin text. Ni är starka var och för sig och tillsammans, klarar ni allt :)
Postat av: cattis
Jättefint skrivet vad rörd jag blir! Dessa ord gör att jag tycker det är värt att vara lärare och söka utlandspraktik igen:) Jag och skolan är stolt över er ni är verkligen så fina elever och människor. Ni kommer att känna ännu mer när ni kommer hem att ni växt och fyllt era liv med något andra inte haft möjlighet till. Så glad att ni fick chansen ser på bloggen att ni utnyttjar all tid att lära känna NZ. Praktikplatserna är också så nöjda med er! Ska bli så roligt att träffa er om 2 veckor igen. Saknar era bus och känslor:) kram cattis
Trackback
